Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Augustpriset

Augustpriset delas varje år ut till en författare i tre kategorier. Årets svenska skönlitterära bok, årets svenska facklitterära bok och årets svenska barn- och ungdomsbok.
I klassen facklitteratur var det i år en av böckerna som behandlade naturvetenskap och miljö:

Att överleva dagen av Brutus Östling och Susanne Åkesson, Östlings Bokförlag Symposion

Häpnadsväckande fågelfotografier av världsklass ledsagas följsamt av en kunnig, berättande text. Fjädrar, näbbar, vingar, ben och framför allt ögon träder oförtäckt fram och tjusar läsaren. En praktbok med högt mervärde.

Susanne är professor i zooekologi vid Lunds universitet och har blivit nominerad tidigare för sina populärvetenskapliga texter, då i form av boken ”Pingvinliv” 2006, också den tillsammans med Brutus Östling. Brutus har gjort sig känd för sina fantastiska och lite annorlunda fågelfotografier. Lite extra kul när Susanne sitter på min egen avdelning. Hoppas det går vägen denna gång.

De andra nominerade i fackboksklassen är:

Så byggdes villan – Svensk villaarkitektur från 1890 till 2010 av Cecilia Björk, Lars Nordling och Laila Reppen, Forskningsrådet Formas

Melankoliska rum av Karin Johannisson, Albert Bonniers Förlag

Världens lyckligaste folk av Lena Sundström, Leopard förlag

Frihetens rena sak av Johan Svedjedal, Wahlström & Widstrand

Smärtpunkten av Elisabeth Åsbrink, Natur & Kultur

Sammanlagt har 121 böckersänts in i denna kategori varav dessa 6 alltså blev nominrade.

Alla de nominerade i de andra klasserna kan hittas på Augustprisets hemsida

Vem som vinner kommer att presenteras den 23 november, kl 17.30.

Lustgas, N2O, har visat sig vara en stark växthusgas. Lustgasen har också den senaste tiden uppmärksammats bland annat i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Science1 där man visar på att lustgasutsläppen ökar och att det även påverkar ozonskiktet negativt. En ganska problematisk gas med andra ord.

Så vad gör man då? Försöker minska utsläppen kan man tycka. Den största utsläppskällan för lustgas är handelsgödsel där såväl produktion som spridning av handelsgödsel ger utsläpp av växthusgaser, särskilt lustgasen. Tillverkningen av handelsgödsel kräver dessutom mycket energi, man använder ofta naturgas, och ger därmed stora utsläpp av fossilt koldioxid. Eller med andra ord, gynnar olje- och naturgasindustrin lite extra.

Regeringen har beslutat att ta bort skatten på handelsgödsel från och med Januari nästa år. Varför?

Argumentet var att genom att sänka skatten på gödsel skulle man öka konkurrenskraften för svenska jordbrukare.

..[skatten] gör att svenska produkter blir dyrare och risken finns att produktionen flyttar till länder som inte har samma höga miljökrav som Sverige

Argumentet fallerar på två sätt. För det första finns det många orsaker till vad som påverkar konkurrens och många sätt att stärka konkurrensen. Att peka ut handelsgödselskatten som något som gör svenska produkter dyrare håller då inte. EU:s subventioner till storskaligt industrijordbruk är svåra att slå genom att sänka en skatt. För det andra, först säger man att produktionen riskerar att flytta till länder med lägre miljökrav än Sverige, och det vill man förhindra genom att sänka de svenska miljökraven? Lite haltande logik.

Idag är systemet med handelsgödselskatten konstruerad så att de pengar som lantbruket betalar in till staten ska återföras till lantbruket på olika sätt. Tanken är alltså att den ska fungera som ett styrmedel som minskar kvävegödslingens miljöpåverkan.

Utredningen om skatten på handelsgödsel säger själva:

Skatten på kväve skall bibehållas som styrmedel för att tillsammans med andra styrmedel och åtgärder minska kväveförlusterna från jord- och trädgårdsbruket.. Basen för uttag av skatten skall även fortsättningsvis vara innehållet av kväve i handelsgödsel. Skattesatsen skall tills vidare inte ändras.

Regeringen går emot denna utredning och avskaffar skatten. LRF stödjer förslaget medan Naturvårdsverket, Länsstyrelsen i Halland, Ekologiska Lantbrukarna, SNF och WWF, bland andra, är kritiska till förslaget.

1. Science, 2009, Nitrous Oxide (N2O): The Dominant Ozone-Depleting Substance Emitted in the 21st Century, Vol. 326: pp 123 – 125

Satt på flyget mellan Malmö och Stockholm för ett tag sedan. Jag vet, borde en miljömedveten person flyga när det finns så bra tågförbindelser? Ibland blir helt enkelt tiden avgörande, men tillbaka till flygningen. Man blir erbjudan klimatkompensation på hemsidan och under flygningen får man bland annat veta att det som en del i företagets miljöarbete sker insamling av tidningarna man läst uppe i luften. Det är inget fel med detta, problemet för mig uppkom när det skulle städas undan från de som köpts sig något att äta eller dricka under den en timme långa flygningen. Här samlades papp, plats och aluminiumburkar i en stor soppåse. Hur kan man ha ett miljöarbete och basunera ut det och inte ens göra sig bekymret att samla in aluminiumburkarna separat? Ibland förvånar företagens tafatta försök till och med en pessimist som mig.

Nu är man tillbaka efter sommarens fältarbete och ska avnjuta lite semester. Lite av varje har hänt under sommaren.

Energigrödor skapar nya miljöproblem

I en amerikansk studie, som presenteras i nättidskriften Public Library of Science, varnar forskare för att stora landområden riskerar att bli uppodlade med energigrödor för att hejda klimatuppvärmningen och därmed hota ekosystem och biologisk mångfald.

Tyvärr har regeringar och företag kunnat surfa på klimathotet och utföra åtgärder med förevändningen att det är för att minska på växthuseffekten, ibland utan vetenskaplig uppbackning av deras idéer. Tex har odling av sockerrör för etanolframställning i själva verket inte varit så miljövänlig. Fattiga i tredje världen har protesterat mot uppodlingen av mark med sockerrör för att exportera bränsle till västerlänningarnas bilar istället för att använda den till matproduktion. Nu har man alltså också börjat oroa sig för att orörda naturområden kan koma att naggas i kanterna, på goda grunder. Nyttan med etanol i tanken har också ifrågasatts från flera håll.

Diväveoxid, lustgas, hotar ozonskicktet

Ozonskiktet har upphört att tunnas ut sedan freonerna förbjöds, men enligt amerikanska forskare är faran inte över. I en artikel i tidskriften Science varnar man för att dikväveoxid, det vill säga lustgas, är en bidragande orsak till att ozonhålen inte repareras så fort som de annars skulle. Dikväveoxid är numera etta på listan över de mest ozonnedbrytande ämnena.

Nu vill forskarna bakom artikeln att dikväveoxid ska tas med i det så kallade Montreal-protokollet, ett internationellt fördrag för skydd av ozonskiktet som ska se till att ozonuttunnande kemikalier fasas ut.

Henning Rodhe, professor i kemisk meteorologi vid Stockholm universitet, menar dock att det inte kommer att bli lätt att kontrollera lustgasen. Bara en tredjedel av lustgasutsläppen orsakas av människan och man känner heller inte till utsläppskällorna så väl, enligt Henning Rodhe.
Forskare tror att ozonskiktet kommer att börja återhämta sig och bli tjockare igen inom fem år, men att det kan dröja upp till 75 år innan det är återställt och enligt Henning Rodhe ännu längre om inte lustgasutsläppen sänks.

Giftskandalen på Gotland

I mitten på juni polisanmäldes och anhölls tre personer, vd:n och två anställda, på det familjeägda jordbruksföretaget Ryftes Grönsaker AB, som dessutom skulle vara miljö- och kvalitetsprofilerat. De misstänks för att ha dumpat bekämpningsmedel i ett gruppupplag, något som är att betrakta som grovt miljöbrott.

Provtagningarna av marken, som gulnat i området för dumpningen, togs av SLU i början på sommaren och visade på 12 olika gifter, bland annat bekämpningsmedlen aklonifen och azoxystrobin i mycket höga koncentrationer. Flera av medlen är högpotenta och gör stor skada även vid små mängder. Det kan dröja till oktober innan det blir något åtal, ytterligare analyser väntar.

Beskämpningsmedel godkända av EU srids mer än tidigare trott.

Forskare vid Institutet för jordbrugsproduktion og Miljø vid Århus universitet har kommit fram till att den modell som EU använder för att beräkna växtskyddsmedlens långsiktiga effekt på grundvattnet, kallad Macro, har stora brister.

I sju års tid har de danska forskarna tagit vattenprover och kan idag konstatera att växtskyddsmedlen läckte ut i grundvattnet i högre koncentration än vad man beräknat enligt EU:s beräkningsmodell. Bland annat hittade man höjda halter av medlet metribuzin som används på potatis.

Slutsatsen som forskarna drar är att ett godkännande i EU inte är någon garanti för att medlen inte orsakar skador på grund- och dricksvatten. Om nu någon trodde det innan. Detta belyser också vikten av att samhället har oberoende forskning som kontrollerar skeenden i miljön oavsett vad regeringars och företags beräkningar och sianden om framtiden.

Betande kor miljövänliga ur flera aspekter

Djur på bete minskar gårdarnas totala utsläpp av ammoniak, enligt beräkningar från Institutet för jordbruks- och miljöteknik, JTI. Förklaringen tros vara att när korna bara är inne i stallet blir gödselmängden stor och svår att sprida vid rätt tidpunkt och till rätt gröda, vilket leder till att ammoniakutsläppet till luft ökar.

Alltså, konstaterar forskarna vid JTI, vore det en vinst såväl för miljön som för kornas hälsa om de fick gå ute så mycket som möjligt. Här kan korna bidra med ytterligare en miljönytta, att hålla betesmark öppen och bidra till biologisk mångfald.
Men den ökade användningen av automatiska mjölkningsrobotar, gör att tendensen går åt andra hållet. Den automatiska mjölkningen gör det svårt att flytta korna alltför långt från ladugården, med följd att betestillgången och utevistelserna blir begränsade. Vi kunde i sommar också höra hur mjölkbönder ville slippa kravet att ha korna utomhus. Något som inte borde bli tillåtet med hänsyn till både på kornas hälsa, utsläpp av ammoniak och för biologisk mångfald.

Vindkraft kanske räcker för energibehovet

Enligt forskare från bla. Harvarduniversitetet i USA skulle ett globalt nätverk av vindkraftverk med 2,5-MW-turbiner kunna leverera 40 gånger mer elektricitet än vad hela världen konsumerar idag. Studien presenterades i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift PNAS.

Beräkningarna innefattar också havsbaserade vindkraftverk med 3,6 MW-turbiner på ett djup av 200 meter och inom 50 sjömil från närmaste kust. Forskarna visa också att landbaserad vindkraft skulle kunna täcka behoven i sju av tio länder i världen som släpper ut mest koldioxid. I beräkningarna utgår man också från att vindkraftverken genererar 20 procent av sin fulla kapacitet. Även om man har räknat bort urbaniserade områden så kanske inte alla områden är lämpliga att sätta upp stora vindkraftsparker av olika anledningar. Det bästa är nog att satsa på en mängd olika förnyelsebara och miljövänliga energialternativ, som sol och vågkraft. Det visar dock på att potentialen för alternativ energi är större än många vill erkänna.

Källa: PNAS, 2009, vol: 106, sid: 10933-10938

Den 19 maj gick Albert Larkeson Nowostawski oväntat och tragiskt bort under sin vistelse i Sydafrika. Vi kommer att sakna honom inte bara som kollega utan också som en god vän. Albert var väl bevandrad inom både ekologi och ekonomi, samt intresserad av och påläst i frågor rörande jordbruksutveckling i u-länder, inte minst i sitt kära Sydafrika. Han brann för bevarandebiologi samt arbetade målmedvetet för att nå ut med information om detta till människor och var också den som tog initiativet till denna blogg. Om man vill veta mer om Albert kan man gå in på Alberts minnessida som har startats av hans syster Blanca: http://www.albertmemo.com/

Vi har bestämt att fortsätta att driva bloggen. Inläggen kommer dock, i alla fall till en början inte bli lika frekvent förekommande. Vi hoppas snart kunna bli ett par till som skriver här.

Det har också bildats en fond vars insamlade medel en gång om året kommer att användas för att stödja utbildningsprojekt i Afrika. De valda projekten kommer att presenteras på minnessidan. 

Alberts minnesfond – Nordea Bank, konto: 3266 22 16 514

Tack Albert för den tid vi fick lära känna dig och allt det du har bidragit till.

Alla dessa märkningar på livsmedel. Det blir för svårt för konsumenten. Det hör man då och då. Men handen på hjärtat är det verkligen så svårt? Och så många märkningar är det väl inte? KRAV och Fair Trade är väl de märkningar som har hårdast krav på miljö respektive arbetsvillkor/schyssta löner. Märkningar för hälsosam mat finns ju inte riktigt. Nyckelhålet är väl ett försök men frågan är om det alltid säger så mycket om nyttigheten i maten.
Men vore det inte bra om man kunde ha några kriterier om hur man handlar både miljövänligare och hälsosammare rent generellt? Ja det tycker i alla fall Livsmedelsverket och Naturvårdsverket som slår sina påsar ihop och har tagit fram råd till konsumenter om vad man kan tänka på när man handlar. Råden är kopplade till ett eller flera av Sveriges 16 miljömål och visar alltså vilka mål som gynnas av valet av mat. Ofta går miljömål och hälsa hand i hand.
– Konsumenterna gör viktiga miljöval i matbutiken och behöver därför bra beslutsunderlag. Livsmedelsproduktionen står för cirka en fjärdedel av de svenska konsumenternas klimatpåverkande utsläpp och bidrar även till annan miljöbelastning, till exempel genom användning av växtskyddsmedel, säger Inger Andersson, Livsmedelsverkets generaldirektör.
Dessa råd ska notifieras till EU innan Livsmedelsverket kan gå ut med dem aktivt, dvs EU-kommissionen och medlemsländerna ska få säga sitt om råden. Förhoppningsvis går de igenom, de är inte så vidare kontroversiella och ganska grundläggande råd. Man kan ju följa råden ändå oavsett vad EU tycker. Pdf med förslagen till matråden hittas HÄR.
Det man fortfarande saknar lite är kanske sociala aspekter på matproduktion och konsumtion. Speciellt i u-länder är det stora skillnader på både miljö- och hälsa/arbetsvillkor mellan Ekologiska/Fair Trade varor och konventionella.
.

På Hushållningssällskapet Halland i samarbete med Växa Halland, Odling i Balans och SIK, Institutet för livsmedel och bioteknik har man startat ett projekt som ska kartlägga utsläppen av växthusgaser i jordbruket och vad man kan göra åt dem. JOKER som projektet heter ska pågå i tre år och målet är att få en helhetsbild av utsläppen.

Man har i ett första skede använt sig av tre typgårdar för att se skillnader i driftsinriktningar, växtodling, mjölk- & växtodlingsgård och grisgård. Även om det kan finnas stor variation mellan till exempel olika växtodlingsgårdar så ger det en fingervisning om vartåt det barkar.

På en typgård med växtodling står användningen av konstgödselkväve för ungefär 60 % av gårdens totala klimatpåverkan enligt en ny rapport från projektet. De gaser som ger upphov till detta är dels de stora lustgas- och koldioxidutsläppen som sker vid tillverkningen och dels lustgas som bildas när kvävet omsätts i marken.
På samma gård står diesel- och oljeanvändning för ungefär 17% av de totala växthusgasutsläppen.

Det skulle vara intressant att jämföra skillnader mellan konventionell och ekologisk odling och se dels om utsläppen skiljer sig, dels hur fördelningen mellan olika poster skiljer sig. Konstgödsel verkar ju vara en stor bov i alla fall.

På grisgården stod det inköpta fodret, mycket i form av soja, för de största utsläppen. Sojaodlingar i t.ex. Brasilien för ju med sig andra stora miljöproblem som skogsskövling också. Att dessutom använda soja från Brasilien att föda upp djur i Sverige med är ju ett stort resursslöseri. Inkomsterna kommer heller oftast inte lokalbefolkningen till godo eftersom det råder en mycket snedvriden markfördelning med några få stora godsägare som kontrollerar den mesta av arealen för just exportproduktion.

Tillverkningen av konstgödsel, bekämpningsmedel, och andra insatser i jordbruket är kanske en bortglömd källa till utsläpp, energiåtgång och miljöproblem. Det talas ju nästan bara om dieselåtgången när jordbrukaren kör omkring med traktorn som en utsläppskälla och energibov. Det visar också på att helhetsbilder är, även om de är svåra att göra, viktiga när man jämför olika system med varandra.

Nu är inte jordbrukarna i Sverige ensamt skyldiga till detta system, de har inte ens den största skulden. Här krävs politisk vilja och samarbete över gränserna för att komma till rätta med problemen i den nuvarande matproduktionen.

Svt visade under våren en helt underbar serie vid namn ”Från trädgård till tallrik” där man får följa det engelska paret Sarah och Monty som odlar grönsaker helt ekologiskt i sin trädgård på den engelska landbygden. Det odlades tomater och basilika, pumpor och allehanda frukter och rotsaker. Bilderna från trädgården varvades med parets något rustika kök där de färska råvarorna tillagades så att tomat och basilika kunde sparas och användas under vintermånaderna (de hade nog en rejäl frysbox någonstans).

Detta är självklart ett perfekt förslag på hur det borde gå till men varje familj kan inte ha en så stor trädgård och självfallet inte heller den tid det tar att sköta om den. Men som man ibland hörs sägas; ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Själv har jag på min balkong just nu två hinkar i vilka det växer potatis samt hinkar med morötter, gräslök och en tomatplanta. Detta blir ingen större och verkligen ingen ekonomisk odling men det kommer att ge oss färska råvaror ett par gånger i sommar. Vi gör det vi kan med en liten balkong. Det jag vill komma till med rubriken är villaägarna som omsorgsfullt sköter en ”perfekt” gräsmatta (skulle även kunna kallas steril monokultur). Varför ser man så få odlingsland i svenska villaträdgårdar? Skulle man inte ens kunna ha ett litet land på 10 m2 när ens trädgård är stor som en halv fotbollsplan. Det skulle bara bli en liten skörd men det är kanske så stor yta man har tid att sköta om. Kan inte ett böljande trädgårdsland med lite rotfrukter och jordgubbar värderas lika mycket som kortklippta gräsmattor.

Tyvärr har svt tagit bort inslagen från sin webb-tv men det finns mycket bra inspiration hur man skapar sin egen trädgård på nätet, oavsett om man tänkte anlägga ett tunnland eller några hinkar på balkongen. Njut av riktigt närodlad mat istället för en stor tråkig gräsmatta.

I tidigare inlägg på den här bloggen har det framförts att förstörda ekosystem och miljö bidrar till konflikter och tvärtom. Denna tanke får nu ytterligare stöd i en ny rapport från FN:s miljöprogram UNEP. Rapporten, som heter ”From Conflict to Peacebuilding – The Role of Natural Resources and the Environment1 , slår fast att man vid konflikthantering måste fokusera mer på miljöfaktorer och naturresurser. Detta kan också komma att förvärras i framtiden då befolkningen ökar och tillgång på resurser kan minska eller bli svårare att få tag på. Med detta menar man inte att andra faktorer inte spelar in. Konflikter har ofta en komplicerad orsaksgrund, men just miljön har förut underskattats som bidragande orsak. Å andra sidan menar man att miljöproblem också faktiskt kan bidra till lösningen på konflikten om man vänder det till att starta samarbete om gemensamma åtgärder för att lösa miljöproblemen och ta hand om gemensamma resurser. En forskargrupp från McGill University i Kanada har studerat hur socioekonomiska faktorer bidrar till förlust av biologisk mångfald 2 . De kom fram till att ekonomisk ojämlikhet är en viktig orsak till förlust av arter. Dessa studier pekar alltså på att sociala problem hänger ihop med miljöproblem och vice versa, något som också framfördes i inlägget jag länkade till ovan.

Det är alltså viktigt att få bukt med sociala och ekonomiska orättvisor för att inte förvärra miljöproblem. Det låter logiskt. Människor som lever i fattigdom och knappt har mat för dagen prioriterar kanske sin överlevnad framför en sund miljö. Fungerande ekosystem och ren miljö är ju däremot en förutsättning för människors överlevnad på längre sikt. Det är ju av naturen vi lever. Därav miljöproblemens påverkan på konflikter. Att fattiga människor inte bryr sig om miljön är dock en sanning med modifikation. Om man läser de krav som många organisationer, gräsrotsgrupper etc har på regeringar och världssamfund så står miljöhänsyn oftast högt upp på listan. Man vill kunna producera sin mat med mera på ett ekologiskt hållbart sätt. Runt om i världen finns grupper och organisationer som samlar fattiga, småbrukare, kvinnor, lantarbetare etc som har många bra idéer och lösningar på problem. Västvärlden är inte alltid så villiga att lyssna på dessa idéer utan vill applicera egna lösningar, ofta för att det gynnar länder eller företag i väst, tyvärr inte alltid de människor som bor i utvecklingsländerna. Mer respekt för kunnande och viljor hos fattiga människor i så kallade utvecklingsländer skulle nog bidra till att de rika länderna i världen kunde hjälpa till med sådant som de som tar emot hjälpen själva vill och behövde.

1.From Conflict to Peacebuilding – The Role of Natural Resources and the Environment, 2009, UNEP (kan laddas ner som pdf här)

2.Tim G. Holland, Garry D. Peterson, Andrew Gonzales, 2009, A Cross-National Analysis of How Economic Inequality Predicts Biodiversity Loss, Conservation Biology (Abstract på webben)

Läser med intresse att Vatikanstaten i Rom skall bli helt självförsörjande på el genom ett solcellsprojekt på tre kvadratkilometer. Det är 6 gånger större än landet självt. Anläggningen kommer alltså inte att ligga i Vatikanstaten utan i närheten av byn Santa Maria di Galeria utanför Rom. Det visar att vill man så går det. Lite mer ”nu kör vi”-anda behövs i världens regeringar vad gäller miljöfrågor, och andra frågor också för den delen. Kanske något Sverige borde tänka på i EU-ordförandeskapet. Det visar också på behovet av ny energiteknik men framför allt av att spara energi. 6 gånger större yta solceller än landet självt blir ju lätt ogörligt om fler länder skulle köra igång liknande projekt. Nu är ju i o f det viktiga antalet invånare och energiåtgång per invånare. Vatikanstaten har faktiskt en befolkningstäthet på 1877 människor per km2. Energikonsumtionen har jag inte hittat några uppgifter på men om vi antar att den är densamma som övriga Italien ligger den på ca 5441 kWh / person / år, vilket ger ca 4.5 miljoner kWh / år för Vatikanstaten. Sverige har en befolkningstäthet på ca 20 personer per km2. Elkonsumtionen ligger på ca 14746 kWh/person /år vilket ger ca 133,6 miljarder kWh/år . Vi skulle behöva ett område på ca 89000 km2 för att täcka detta behov med solceller likt Vatikanstaten. Nu finns det ju andra möjligheter som sagt och detta är ju inget argument för att inte satsa på solenergi eller vindkraft etc. Vi behöver alla bra förslag vi kan för att producera energi. Därför är det tråkigt att debatten så ofta handlar om vilket som är bäst, kärnkraft eller olja, som har följt nu i spåren av klimatdebatten. Det hävdas då att vi måste satsa på kärnkraft för att slippa ifrån oljeberoendet. Detta är en teknik som brukar kallas ”de två hornen” i debattsammanhang. Man försöker göra gällande att det bara finns två alternativ där det ena är det allmänt accepterade dåliga, oljan, och det andra är det alternativ man själv vill få igenom, kärnkraften. Detta för att effektivt föra ut bilden av att vi måste satsa på kärnkraft och att det är det miljövänligaste alternativet. Varken kärnkraft eller olja är hållbara eller miljövänliga och vi måste satsa allt vi kan för att hitta andra lösningar. Många finns redan men behöver utvecklas, andra är på gång, ytterligare några ligger på idéstadiet och behöver mer resurser för forskning och utveckling för att de skall kunna realiseras. Framförallt måste vi dra ner på energikonsumtionen och det kan vi säkert göra. Naturskyddsföreningen lät SWECO utföra en undersökning om energieffektivisering där man kom fram till att Sverige nästan skulle kunna halvera sin energiåtgång till 2030¹. Det gäller inte bara privatpersoner men man kan göra mycket själv.

1: Sweco, www.sweco.se

 

Miljöaktuellt, Newsdesk, Klotet-P1

digi.no

Äldre inlägg »