De så kallade biobränslena har presenterats som en räddande ängel som ska göra oss delvis fria från användning av fossila bränslen. Skrapar man lite på ytan upptäcker man snart att exempelvis etanolproduktion varken är miljömässigt eller socialt hållbart.
Nyligen presenterade Sören Wibe från Expertgruppen för miljöstudier en rapport i SVD där han argumenterar mot etanol som miljövänligt alternativ och hävdar att flera forskningsrapporter visar att produktion och användning av etanol producerar mer eller lika mycket växthusgaser som användning av fossila bränslen. Gröna Bilister och Svenska Bioenergiföreningen (SveBio), som bland annat företräder Sveriges etanolproducenter, har ställt sig kritiska till rapporten och argumenterat för etanol som ett miljövänligt alternativ. Huruvida etanol producerar mer koldioxid eller inte kanske kan diskuteras, men det finns andra problem.
Biobränslen, som av flera kallas agrobränslen eftersom ordet bio betyder liv och man tycker inte att det passar så bra ihop med dessa produkter, framställs främst av sockerrör, soja, majs och skogsprodukter. Här börjar också problemen. För odling av t.ex. etanol behövs mark, och det konkurrerar då också med grödor som odlas till mat, men inte bara på ett så direkt sätt. Att odla grödor för bioenergi behöver inte direkt bidra till mindre mat, man kan använda restprodukter inom skogsbruk etc. Ibland har det dock hävdats i debatten att det finns improduktiv och icke utnyttjad mark som man har tagit över för att odla tex sockerrör. Denna mark används dock ofta till odling av mat, men av fattiga och ursprungsfolk som av någon anledning inte räknas. I tex Brasilien trängs jordbrukare ut av etanolodlingar från sina marker där de förut överlevde på sin odling.
Enligt Gustav Melin, vd på SveBio, har inte matpriser och skövling av regnskog något med etanolproduktion att göra. Att skövling av regnskog minskat, vilket Gustav Melin påstår, betyder inte att etanolodling inte påverkar skövlingen. I de områden där produktionen av sockerrör har expanderat har också skövlingen ökat. De stora monokulturerna av sockerrör som mestadels ägs av stora företag är i sig ekologiska öknar. Skövlingen ökar indirekt då bla boskapsskötare tvingas att flytta till nya områden för att bryta ny mark, för att ha någonstans att odla på. På så sätt slår etanolproduktion ut matförsörjning för redan fattiga och bidrar till att förut orörda marker bryts upp för odling. Påståendet att matpriserna inte heller påverkas av etanolodling stämmer heller inte. I en rapport från Världsbanken som tidningen The Guardian 1 fått tag på, visar det sig att produktion av biobränslen stod för en stor del av ökningen av matpriser mellan 2002-2008.
Jakob Lagercrantz ordförande på föreningen Gröna Bilister säger att den etanol vi använder i Sverige kommer från verifierat hållbar sockerrörsetanol och tycker att:
Man får väl fråga sig vem som tjänar på att allmänheten börjar tro att bensin är miljövänligare än etanol.
Det är en viktig iakttagelse, man kan ju tänka sig att oljeindustrin har intressen i att etanolen inte får genomslag. Att etanol inte är miljövänligt betyder nu inte att bensin skulle vara bättre. Det är ett försök till en falsk dikotomi, att de två skulle vara de enda alternativ vi har. Om man sedan tittar på vilka intressenter det finns som gått in och lobbat för storskalig odling av biobränslen hittar man namn som Cargill, Mosanto, Syngenta, Exxon och Shell. Alltså stora transnationella företag inom jordbruksindustri, oljeindustri och petrokemisk industri. De har hittat en ny källa till inkomster, mest i form av de subventioner som etanolindustrin åtnjuter och ett sätt att fortsätta tjäna pengar på den enorma energiåtgången i den industrialiserade världen även om man skulle minska på oljan. Att det är stora intressenter som går in och tar över mark märks också på koncentrationen av markägande i agrobränsleindustrin, 0.8 procent av markägarna i Brasilien äger 43 procent av odlingsmarken.
De människor som bor i de länder som satsar på produktion av agrobränslen är också kritiska. Småjordbrukarna i regionen blir fråntagna sin mark och utnyttjade som billig arbetskraft på sockerrörsplantagen. Inget som kan påstås utveckla regionen eller vara speciellt socialt eller miljömässigt hållbart. På sockerrörsplantagen är arbetsförhållandena förfärliga och de flesta av arbetarna är slutkörda efter några år. Många får sjukdomar av bla sotröken från bränningen av plantagen som är vanligt förekommande vid skörden. Det finns de som producerar etanol på ett mer hållbart sätt, men de är få och producerar väldigt lite av all etanol och all produktion som är certifierad är inte så mycket bättre heller.
Certifieringen uppfanns för att döva samvetet hos de europeiska konsumenterna och makthavarna. Det är som att sminka över värsta defekterna
Det säger Anton Fon Filho, advokat på människorättsorganisationen Rede Social. Det hjälper inte att ersätta en dålig sak, fossila bränslen, med en annan, etanol.
1. Secret Report: biofuels caused the food crises, 2008, The Guardian