Alla dessa märkningar på livsmedel. Det blir för svårt för konsumenten. Det hör man då och då. Men handen på hjärtat är det verkligen så svårt? Och så många märkningar är det väl inte? KRAV och Fair Trade är väl de märkningar som har hårdast krav på miljö respektive arbetsvillkor/schyssta löner. Märkningar för hälsosam mat finns ju inte riktigt. Nyckelhålet är väl ett försök men frågan är om det alltid säger så mycket om nyttigheten i maten.
Men vore det inte bra om man kunde ha några kriterier om hur man handlar både miljövänligare och hälsosammare rent generellt? Ja det tycker i alla fall Livsmedelsverket och Naturvårdsverket som slår sina påsar ihop och har tagit fram råd till konsumenter om vad man kan tänka på när man handlar. Råden är kopplade till ett eller flera av Sveriges 16 miljömål och visar alltså vilka mål som gynnas av valet av mat. Ofta går miljömål och hälsa hand i hand.
– Konsumenterna gör viktiga miljöval i matbutiken och behöver därför bra beslutsunderlag. Livsmedelsproduktionen står för cirka en fjärdedel av de svenska konsumenternas klimatpåverkande utsläpp och bidrar även till annan miljöbelastning, till exempel genom användning av växtskyddsmedel, säger Inger Andersson, Livsmedelsverkets generaldirektör.
Dessa råd ska notifieras till EU innan Livsmedelsverket kan gå ut med dem aktivt, dvs EU-kommissionen och medlemsländerna ska få säga sitt om råden. Förhoppningsvis går de igenom, de är inte så vidare kontroversiella och ganska grundläggande råd. Man kan ju följa råden ändå oavsett vad EU tycker. Pdf med förslagen till matråden hittas HÄR.
Det man fortfarande saknar lite är kanske sociala aspekter på matproduktion och konsumtion. Speciellt i u-länder är det stora skillnader på både miljö- och hälsa/arbetsvillkor mellan Ekologiska/Fair Trade varor och konventionella.
.
Det som ofta ställer till det för konsumenten är de trender som far över livsmedelsindustrin. Det har varit stora svängningar på marknaden gällande light- och fettfria produkter eller inte, socker i produkterna vs. aspartam och andra sötningsmedel, härdade fetter och transfetter.
När motsägelsefull information flödar in från alla vinklar kan ibland det sanna valet ses genom ett suddigt fönster och verkar då inte vara så självklart. Därmed inte sagt att vi konsumenter inte begriper, för det gör vi men förvirrad är lätt att bli.
Det krävs tydliga riktlinjer som är stärkta av konkreta fakta baserat på vetenskap, vilket både SLV och Naturvårdsverket står för. Dock har SLV hamnat lite i blåsväder under senaste tiden och tappat i trovärdighet ganska markant men förhoppningsvis kan de återupprätta sitt goda namn. Tills dess att riktlinjer skapas får vi klara oss med vad vi har och låta, ett gott huvud på axlarna och hålla vaksamma ögon på innehållsförteckningarna styra våra inköp av varor. Konsumenten styr, marknaden följer!
/ Fr. A.
Hej Georg
Det är en fin tanke att ha den universella märkningen men jag tror det är svårt att genomföra. En bra framställd mjölkchoklad kan vara vänlig mot miljön men att ge den ett hälsomärke skulle vara vilseledande för kunden och att införa fler vilseledande märken på vår mat tror jag är bland de värsta vi kan göra.
Jag tror att vi sitter fast, lite som Fröken A säger, att vi inte vet vad som är nyttigt. SAnningen är säkert att vi kan äta en blandad kost och mår bra om vi bara rörde oss lite mer.
Fröken Arktis:
Håller med både dig och Johan om att det här med hälsosam mat är svårt. Det är ju näst intill omöjligt att isolera en faktor i kosten och testa dess påverkan på hälsan. Det är en orsak till svängningar i vad som är nyttigt och inte. Det finns dock forskning om hälsoeffekter av olika livsmedel och vissa saker är för närvarande ganska säkert, tex att frukt och grönsaker är nyttigt.
Men visst kan det vara lätt att bli förvirrad.
Att konsumenten styr och marknaden följer är nog en sanning med modifikation. Det skulle kunna vara så, men tex reklamen fungerar faktiskt. Speciellt när människor är stressade och inte har tid att sätta sig in i komplicerade frågor som kost-hälsa-miljö. Dieten har faktiskt ändrats en hel del, och transnationella företag (TNC) har varit väldigt framgångsrika i att bygga varumärken och sälja in produkter med sk. ”extravärden”, snabbmat, hel-och halvfabrikat. Dessa brukar dock vara rätt näringsfattiga och inte speciellt hälsosamma. Och det ska inte tas som någon kritik till de som köper dem, TNC:s har faktiskt mycket makt över vad vi köper, bl.a genom det jag nämnde men också genom prissättning. Men visst skulle vi kunna göra mer aktiva val och styra marknaden om vi ville. I viss mån gör vi ju redan det. Generella råd, som de från SLV, kanske skulle underlätta ytterligare.
På tal om reklam, om man vill veta mer kan jag rekommendera:
Tony Weise, 2007, The Global Food Economy: The Battle for the Future of Farming, Zed Books.
Johan:
Ja en universell märkning där allt togs med i beräkningen är nog svårt. Det skulle inte bli så många livsmedel kvar.
Det jag skrev om var SLV:s och Naturvårdsverkets råd. Det är alltså inte frågan om någon ny märkning. Pdf:en jag länkade till är det man tänkt sig.
Jag tror att kosten är viktigare än man tror. Motion är viktigt, det finns det ju vetenskapliga belägg för, men att det bara är att vi rör på oss lite för lite tror jag inte på. Att kosten är viktig får ju också stöd i vetenskapen. Kosten är däremot en svår nöt att knäcka som sagt.
Naturligtvis är frukt och grönsaker nyttiga, det tror jag inte det är någon som bestrider, däremot så finns det vissa saker som man bör se upp med som konsument i den gröna disken. Genmodifiering, kemiska besprutningsmedel, konstgödsel mm ger en osäkerhet och har fött debatter även här, trots regelbundna kontroller från SLV. Jag håller med dig om att fler råd från SLV skulle vara till god hjälp för allmänheten när det kommer till att välja. Samtidigt måst jag tillägga att det är skönt att de ekolgiska alternativ är på frammarsch.
Tyvärr har företagen idag skapat sig ett falskt maktövertag med sin reklam. Men det ska påminnas om att vi som konsumenter, när som helst, kan tippa tillbaka den vägskålen, enbart genom vår konsumtionskraft.
Om vi väljer att bortse från reklamen (de flesta människor ser idag igenom eller med kort sagt cyniska ögon på reklam) kan vi göra medvetna gröna val och på kort tid förändra marknadens utbud markant. Den ”makten” som producenterna har är tillfällig och framförallt reversibel. Allt det här kan vi ändra på bara genom att komma ihåg att det är vi som styr genom vilka varor vi köper. M.a.o. slutar vi köpa näringsfattiga hel- respektive halvfabrikat och konstgjorda tillsatser så får vi kanske se riktig mat i kylarna igen. Efterfrågan föder tillgång inte enbart tvärtom som vi är vana att höra det.
Priset kan visst styra men jag personligen (jag tror många med mig) betalar hellre någon krona mer och får riktig mat, än mat som är fullspäckad med kemikalier och tillsatser utan tillstymmelsen av näringsämnen.
Men nu hamnade vi nog i en helt ny ämnesdiskussion :)
/ Fr. Arktis
Ett litet inlägg om fair trade http://ekonomistas.se/2008/10/23/problemet-med-rattvisemarkt/
och om ekomat http://ekonomistas.se/2009/04/13/miljon-kraver-avvagningar/
Fr. Arktis:
Kanske en annan diskussion men vad vi äter och därmed vad vi stödjer, matproduktion etc hänger ju ihop. Det är en viktig diskussion.
Johan Richter:
Inläggen är lite ensidiga om du ursäktar.
Man silar mygg och sväljer kameler. Det stora problemet är dels de transnationella företag som har monopol på inköpen av produkter och som sedan exporterar dessa utan att varken bönder eller landet får så mycket av vinsten. Dels att markfördelningen är extremt orättvist snedfördelad, där ett fåtal procent av befolkningen äger större delarna av marken.
Om man ser på hur jordbrukare behandlas som inte är med i Fairtrade och som arbetar åt dessa stormarkägare eller storföretag så kan det ju liknas vid slavarbete i princip på många ställen.
Sedan kan man ju se att på vissa håll har man lyckats höja arbetsförhållanden och livskvalitet på egen hand. Byar har organiserat sig i kooperativ och säljer produkter mer direkt till konsumenten eller till export, utan mellanhänder som tar stor del av vinsten och tvingar ner priser som jordbrukarna får ut. Man har också gått över till ekologiska odlingsmetoder och höjt skördarna, vilket också är vanligt i tredje värden. Att ekologiskt skulle sänka produktionen stämmer inte riktigt.
Jag tror västvärlden måste börja lyssna mer på människor i tredje världen. De har en hel del bra idéer och kan antagligen mer om jordbruk i deras länder än vi kan. Däremot kan de kanske behöva hjälp med en del saker, teknik etc. Vi behöver mer av ömsesidigt utbyte än att pådyvla dem ett system som västvärlden har fått för sig är det enda fungerande.